Värsta taxiresan

O fy vilken hemresa vi hade ifrån Al Qasba, det är knappt att ni vill veta.

Sigrid ville inte äta alls på restaurangen i Al Qasba och somnade istället i vagnen. Hon sov hela tiden tills det var dags att hoppa in i en taxi och åka hemåt. Tjejen på restaurangen var så snäll så vi fick ta med hennes mat hem, man vet ju inte om hon blir hungrig senare. Martin satt fram i taxin och jag i mitten där bak med Vilgot i knät och tjejerna på varsin sida. Efter 10 minuters resa så börjar Sigrid kaskadkräkas över hela sig själv, mig och Saga. Det var det värsta jag har varit med om på länge. Stackars liten och stackars oss. Det kändes som en ganska så lång stund innan taxichauffören äntligen stannade vid vägen. Chauffören hoppar ut i värsta farten och öppnar bakluckan. Det enda jag tänker är, han kommer lyfta ur vagnen som ligger där bak och lämna av oss här mitt på gatan någonstans i Sharjah på väg hem till hotellet med tre småbarn varav ett som kräks. Som tur var hade han ett större hjärta än så och river fram en gammal skjorta som vi försöker torka av oss lite på och framförallt hans baksäte. Sen är det ju bara att få in alla i bilen igen och bege oss hemåt. Det gick ändå bra, chauffören gick med på att Vilgot fick sitta fram hos Martin, det är lag i Sharjah att småbarn inte får sitta i framsätet. Vi tjejer i baksätet kände oss alla allmänt äckliga, vi var verkligen dyngsura, jag skämtar inte. Väl framme vid hotellet torkade vi lite mer i baksätet med alla våtservetter vi hade. Chauffören fick en grym dricks och jag är honom evigt tacksam att han skjutsade oss hem.

Upp på rummet och sedan var det bara att börja duscha hela familjen och tvätta kläder. Alltså fy, jag är bara så glad över att vi är hemma på hotellet igen!