Life is life

4

Påbörjade detta inlägg på stranden igår när vi precis ätit lunch. Nästan varje dag vi är här har jag känslan i kroppen Life is life tjallallalalla. Påminner ofta mig själv att vi har det så galet bra, ynnesten över att födas och växa upp i Sverige. Och då ha möjligheten till att i livet kunna prioritera och leva som man vill. När man har mat på bordet, tak över huvudet, ser sina barn få en trygg uppväxt och har tillgång till skola. Det är långt ifrån en självklarhet överallt i världen och det tycker jag är värt att påminna sig om.

Men just i går kände jag mig tom, lite halvledsen sådär. Ni som har varit på resande fot länge vet nog vad jag menar, det kommer sådana dagar i bland. Sju veckor exakt sedan vi åkte hemifrån.. Jag vet också mycket vad det berodde på.. på söndag ska min man hem till Sverige för att jobba en vecka och beta av en miljon möten. Det är första gången vi har det upplägget och i år var det lite av ett måste för att vi skulle kunna vara borta så länge (3mån). Lyckan då är att vi tajmat så min mamma skulle komma ner och bo hos oss i huset på semester i 2 veckor. Hon är så himlans flygrädd och inte bäst på engelska heller så vi är så himla glada att hon övervinner det för att komma till oss.

Efter vi avslutat vår thailektion igår och precis skulle hämta barnen vid skolbussen så hade jag massa missade samtal i från Sverige och meddelande RING. Livet fick helt plötsligt ett annat perspektiv.. En nära familjemedlem hade blivit hastigt sjuk och inlagd och nedsövd med respirator på sjukhuset hemma.

Mamma var på väg på tåget till Arlanda och jag och tjejerna skulle överraska och åka upp till Bangkok och möta henne på flygplatsen. Pirrig hela veckan över att sätta klockan på 02.30 och bege oss till flygplatsen. Så hela familjen längtade så efter att mormor skulle komma. Sängen var nybäddad, garderoben urplockad, kylen påfylld, huset städat, allt sådär mysigt som när man ska få en efterlängtad gäst. Allt det hade ingen betydelse i sammanhanget men ni kan förstå känslorna hos barnen. Och jag mamman som grät hela eftermiddagen igår..

Blev att avboka mammas flygbiljett, boka ny tågbiljett för henne från Arlanda och hem. Så mycket tårar kan jag säga. Hon behövs hemma nu och jag är så glad att hon stannar hemma då jag själv är för långt borta för att hjälpa till och stötta..Jag har såklart frågat personen (en av de som står mig närmast i livet) och som nu är mitt i allt detta kaos hemma om jag ska komma hem, men i dagsläget fick jag ett nej. Så jag och barnen blir kvar här.

Har nog aldrig längtat hem och gråtit så mycket på länge… Låt nu bara allt bli till det bästa hemma, vi kan bara förlita oss på att vården gör sitt bästa. Vi kan inget annat påverka i dagsläget.. Vi tar några timmar i taget..

Hade bokat handyman igår på eftermiddagen som skulle sätta upp nya gardinstänger så idag har jag börjat stryka, fixa, gråta lite till och lyssna på Lasse Winnerbäck..

Livet alltså!! Ta vara på det fina ni!

Lär nog dröja till efter fix bild kommer… om det hade varit mitt vanliga jag hade det såklart varit klart, nu är jag så osugen på att stryka och fålla gardiner så jag kräks på det..tröttnade efter fem minuter.

4 KOMMENTARER

Lämna gärna en kommentar

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.