Linköping Halvmarathon 2017

Linköping Halvmarathon 2017, har jag blivit dum i huvudet eller är det bara djävulen i mig som kommit fram?

Ja, nu var det bestämt! Min storebror Fredrik och mina kompisar Jessica och Carro och jag ska springa Linköping Halvmarathon  i juni nästa år. Förstår inte alls hur det kunde bli så och det är ett riktigt tufft mål för oss alla. Jag har bara sprungit 5 km en gång i mitt liv och nu anmäler jag mig till ett lopp som är 21 km.

Jag tror det är vetskapen om att det är ett år kvar. Jag vet att det finns jättebra träningsprogram att följa hur man ska lägga upp sin träning för att klara av att springa 21 km som gör att jag med glädje bestämt mig för att springa.

Sedan tror jag det är en styrka inom mig att om jag väl bestämmer mig så vet jag att jag klarar det. Då får man ju självklart hoppas att man klarar sig undan skador, det är det enda som kan stoppa mig 🙂

Under början av min tredje graviditet så var jag så trött på att min kropp antingen var gravid eller nybliven mamma. Att vara mamma är det mest fantastiska som hänt i mitt liv, men kroppsligt är det ju inte alltid lika roligt. Efter att ha fött tre barn på fyra år så känner jag att min kropp är som ett proffs på att vara gravid och nybliven mamma. Hemligheten är att man glömmer så fort och det enda man kommer ihåg är lyckan av en underbar liten bebis.

Men det var där under min tredje graviditet som jag bestämde mig för att komma i mitt livs form.

Jag försöker att vara lite snällare mot mig själv, inte ha så mycket prestationskrav (går sådär). Men jag älskar att ha mål och att övervinna dem, vare sig det är på jobbet eller privat. Nu har jag ett tufft mål framför mig, att klara av att springa 21 km.

Det ska bli så roligt även att jag ska erkänna att jag själv är lite rädd. Ni kommer få följa min resa på bloggen med alla med och motgångar mot målet att springa 21 km, träningen på allvar gällande loppet tar vid i januari 🙂

Visst är det underbart när man vågar mer än vad man törs? 😉